Foto: Florian Rüger
Jag är upprymd. Jag är utled. Jag är en skulptur och ett lejonporträtt, en föreställning som snart är över.
Vi är på besök någon annanstans. Staden är ett gift och en långvarig stiltje. Våra minnen är påhitt och dikter, och inne i oss föds de, legenderna. Jag tiger för dig, du är bara ett barn och mager som en dröm.
Konturlösa människokroppar i staden omkring, som ensamma flöten i luften. Söndagssjukan kommer igen. Vi bottnar i varandra, en för alla och alla för en, nätterna läker revorna i vår fåll och döljer en rädsla som är min. Främlingarna är alla snarlika, som en och samma, de vill oss inget illa utan tittar håglöst på håll.
Glöm framtiden, Lou, och ge mig kvällen till låns. Vi kommer alltid att hända igen.
