Abstraktioner

Foto: Hannah Doerr

Ett sjabbigt rum på ett vandrarhem i Madrid. Mellan de fyra väggarna tar mitt nya jag form. Föryngringen, flykten.

Calle del Espíritu Santo är vind, grånad, luktar bensin. Vi äter kinamat på ett ställe som lika gärna hade kunnat ligga i Säffle. Dysterhet och långsamhet. Varje ord ett sorgligt faux pas. Jag försöker svälja, min hals är torr som fnöske. Gud, jag längtar efter nattens glömska.

I en paradvåning vid slaktartorget flödar punschen. Vi är unga, orädda för obundenheten, blotta tanken får mig att gapskratta. I bakgrunden spanskdubbat tevebrus och skränig bossa. Nere på gatan flockas de nyfikna lortgrisarna. Stadsdjur. Vill ni att jag ska berätta om tomheten? Knappast. För er kan jag bara känna kärlek.

En folktom järnvägsstation i Småland. Platserna. Timmarna. Minnen skingras fortare än lustan, farkosternas järnhjul dunkar i kvällen. Mild afton. Vi räds freden och jämnmodet, vi räds äckligheten, livlösheten, och meningen räds vi, mest av allt.

Bakom bangårdens plank nynnar nejdens vilda.

En flygplats i utlandet. Levnadsaftonens utsikter. Människor vars ögon bara är tomma gluggar. Ajöken adjö, ajöken adjö… Klart gubben skulle ut och se sig om på gamla dagar! Har jag berättat om tomheten?

Snöfallet utanför är tyst som tiden. Hör du tvivelsljuden lossna i mig, vissnaden och ömhjärtats död.

Geschwind, blick stilla, detta slags isärfallande -
Stå närmare här, ta mig för given, är du liknöjd rådvill, ännu idag.